När DNS ljuger

Man kan väl minst sagt konstatera att DNS hamnat i fokus den senaste veckan, inte minst i ljuset av Verisigns ompekningar av ett större antal domäner, men också Wikileaks problem med att vara tillgängliga. Senast ut med Wikileaks är att deras DNS-tjänst som sköttes av EveryDNS plockade bort wikileaks.org från sina namnservrar. Anledningen är att namnservrarna utsattes för en DDoS-attack, vilket skulle få nästan vilken leverantör som helst att ta bort det domännamn som är orsaken till problemet, eftersom detta går ut över alla andra kunder.

Företaget Renesys, känt för sina rapporter om olika aspekter av Internet, mer eller mindre bra, har i en bloggpost skissat på ett litet betygssystem för hur DNS hanteras i olika länder. Vi vet ju att man från operatörshåll i Sverige filtrerar visst innehåll. Så hur illa är detta i Renesys betygssystem? Först listar jag detta betygsystem här:

★★★★★

Entirely safe. Providers in this country respect DNS integrity and never rewrite DNS responses. Even if you mistype a domain, you get an obvious non-existent domain (NXDOMAIN) error message and not an advertisement. When asking questions you always receive the intended answers.

★★★★

Mostly safe. Providers in this country are allowed to rewrite queries to unknown domains to make money, but otherwise they leave DNS alone.

★★★

Use caution. In this country, DNS providers may be required to modify the recursive resolver responses in order to enforce local content laws.

★★

Strong caution. In this country, ISPs may be required to modify the recursive resolver responses in flight in order to enforce local content laws. In other words, ISPs listen in on your requests and alter the responses, no matter which server you query.

Danger. In this country, root server responses as well as recursive responses may be modified in flight, without warning, by any infrastructure providers.

Så var hamnar Sverige på betygsskalan? Den filtrering som görs sker ju på frivillig basis, men där Rikskriminalen tar fram blocklistorna. Dessa blocklistor är dock inte offentliga. Jag skulle nog påstå att Sverige får ★★★★. Men detta kan ju snabbt ändras. Vi har ju inga lagar om att innehåll måste blockeras av operatörerna genom DNS.

Men som vanligt, kör din egen DNS om du inte litar på hur andra gör. Och använd DNSSEC för att detektera omskrivningar av DNS-svar. Vid DNSSEC-validering måste man dessvärre signera sina domäner med DNSSEC, och till en utbredd användning här har vi en bit kvar.

03
Dec 2010
POSTED BY
POSTED IN DNS Säkerhet
DISCUSSION 3 Comments
TAGS

En kommande fragmentering av DNS

Med anledningen av att den “amerikanska regeringen” (Immigration & Customs Enforcement inom Department of Homeland Security) för snart en vecka bad Verisign peka om ett antal .com-domäner till en spärrsida liknande den som svenska ISP:er på frivillig basis implementerat mot barnpornografi, så har piratnördarna med Peter Sunde i spetsen skapat något slags initiativ för att bygga en P2P-baserad DNS-toppdomän, .p2p.

De krav (eller “mål”) som man har med detta är att få till en toppdomän där innehållet inte går att filtrera på det sätt som gjorts ovan. Men för att ta ett mål i taget, från deras wiki:

  • Undgå den “kontroll” som ICANN har idag. Ja, ICANN har inte särskilt mycket kontroll över ccTLD:er som t.ex. .se idag. De kan förstås tillsammans med NTIA ta bort .se från kartan, men det blir med största sannolikhet förhållandevis ganska komplicerade diplomatiska förhållanden mellan Sverige och USA då, samtidigt som ICANN förminskar sin egen roll genom minskat förtroende. Risken för detta är minimal. Att servera sina domäner under .com som drivs av ett amerikanskt företag har ju visat sig vara ödesdigert, men då borde slutsatsen vara att köra sina domäner under toppdomäner som har lagstiftning och myndigheter som man vet hur man uppför sig.
  • Kryptera DNS-uppslagningarna genom mekanismer i P2P-lösningen. Visst, det är ju bra. Men allt som skjuts långt bort i nätet, och bygger på någon form av realtidskrypto sänker prestandan. Nu kan man ju argumentera för att med högre säkerhet och anonymitet, så kan man offra prestanda. Nu har P2P-nät mycket sämre prestanda än DNS ändå, så oavsett vad man gör så blir uppslagningarna långsammare än vanlig DNS. Dessutom vill man inte göra särskilt mycket avancerad krypto i sådana här protokoll, eftersom detta lätt leder till DoS-attacker riktade mot den som ska validera signaturer eller dekryptera information.
  • Återanvända så mycket färdig bittorrent-kod som möjligt. Jag förstår inte varför detta ska vara ett mål, det känns som en teknikerlösning på ett teknikerproblem. Först designar man ett protokoll, sedan tittar man på om det finns färdig kod som kan lösa implementationsbiten.
  • Stöd för .p2p i alla OS och applikationer, genom “open source”. Ja, det är ju bra. Men det är inte så man designar protokoll. Man gör det genom att skriva extremt bra specifikationer som har flera oberoende implementationer, som faktiskt fungerar mellan varandra.
  • Denna uppslagningsmekanism ska inte påverka det övriga DNS-systemet, och här vill man inte betraktas som ett malware. Bra. Men svårt att undvika, eftersom vem som helst kommer att prångla ut “Phree Warez for the .p2p-domainz!1!”-applikationer, eftersom detta inte kommer att ingå som en standardkomponent i ditt operativsystem.
  • Zeroconf. Bra, men det är ju egentligen ingen protokollfråga, utan upp till den specifika applikationen att avgöra. Dessutom kan ju implementationen bara bli zeroconf i klientläge, knappast i den del som ska servera namn till .p2p-namnrymden.
  • Uppslagningsmekanismen ska vara säker och krypterad (sista punkten, end2end…). Ja, why not. DNS är ju inte krypterat idag, även om det förekommit flera förslag på hur man gör detta. Och med DNSSEC kan du vara säker på att DNS-svaren inte är manipulerade.

Min betraktelse här är att kravspecifikationen på ett nytt DNS-liknande protokoll så här långt är väldigt luddiga. Det är en massa önskemål. Men ingen information om hur man publicerar namn, vilka nycklar man ska lita på, och vem som litar på vem. (Det finns något obegripligt om web-of-trust och GPG.) Men mycket Alice and Bob blir det.

Rick Falkvinge har ökat på förvirringen genom att hävda att DNS redan är fragmenterat. Detta baserat på att man i Danmark har lagstiftat att operatörers resolvrar måste filtrera ut piratebay.org. Lösningen ovanför (vad den nu blir) kommer inte att lösa andra resolvrars DNS-filtrering. Här är lösningen givetvis att köra sin DNS-resolver själv. Men det måste man ju ändå om man ska få DNSSEC att skydda DNS-informationen hela vägen till klient-datorn. För det gör ni väl?

Jag är positiv till allt som utvecklar Internet och DNS. Men man löser inte diffusa problem med diffusa tekniska lösningar. Jag gissar att målet i förlängningen är att helt ersätta DNS, men att man vill börja med .p2p, eftersom det är något rimligare. Det är bra. Men då måste man modellera protokollet med vad DNS idag hanterar. Annars kommer det att bli något annat, och då ska man nog inte parasitera på DNS-namnrymden ens.

01
Dec 2010
POSTED BY
POSTED IN DNS Hacks Svammel
DISCUSSION 3 Comments
TAGS