Kalla mig inte bloggare

Jag vägrar att sorteras in i samlingsnamnet “bloggare”. Det finns ett antal anledningar. Den främsta är dock att det faktum att jag ibland skriver ett blogginlägg definierar inte mig som bloggare. Precis som att jag ibland springer till tunnelbanan inte gör mig till en löpare. En annan enklare anledning till att jag motsätter mig begreppet bloggare är att man lätt klumpas ihop till någon sorts aktivist mot gammelmedia, eller vad som råkar vara på tapeten just den här veckan. Jag har publicerat mig själv på nätet sedan 1994 eller något åt det hållet – formatet har dock varierat. Först var det förmodligen i nyhetsgrupper och e-postlistor, därefter HTML. Just nu råkar det vara i bloggformatet, dvs en WordPress som råkar ha kommentarer påslagna och RSS/Atom-flöden. Det faktum att jag ibland bloggar gör inte att jag tror att jag har nån slags makt heller. Trots det har faktiskt några av mina blogginlägg gjort avtryck i svensk gammelmedia.

Jag har precis läst igenom Alex Schulmans essä i DN. Den handlar om att Alex inte tycker att bloggarna sätter agendan för gammelmedia. Och visst är det så. Men det är svårt att undvika det faktum att bloggare (som i folk som bloggar sina åsikter) faktiskt gör sig påminda även i gammelmedia i allt större omfattning.

Schulman sammanfattar sin drapa med att alla bloggare är unga modebloggande tjejer. Oroligt jag vände mig genast till min Google Reader för att dubbelkolla att de 426(!) bloggar jag följer inte är fyllda med modefoton. Nä, puh, det var det vanliga innehållet fortfarande. En stor bunt musikbloggar (vem läser musikrecensioner i tidningen längre!?), massor av teknik och internetbloggar, bloggar om säkerhet, nätverk, programmering, fotografering, open source och upphovsrätt, arkitektur och en mängd andra spännande ämnen. Allt skrivet på engelska, tyska och svenska.

Schulman driver tesen att det bara är fem procent av Sveriges befolkning som läser bloggar. Det är möjligt att det är så. Eller så är det bara fem procent som är medvetna om att det är bloggar de läser. Vidare undrar jag vilka dessa fem procent är. Är det möjligtvis väldigt många av dessa är det man förr i tiden kallade intellektuella? Om det är så är det självklart att (det förhatliga ordet) bloggosfären (intellektuellosfären, debattörer, mediafolk, …) är en maktfaktor. Om jag vore driven till att försöka förlöjliga gammelmedia skulle jag sätta mig ner några veckor och rejält titta på krönike-formatet. Ni vet, de där långa spalterna som gammelmedia försöker få någon stackars skribent att för under tusenlappen skriva något snabbt och relevant. Så mycket varmluft som finns där vore det komiskt att kalla krönikörer för en maktfaktor också. Emellertid finns det alltid undantag, både där och bland bloggare. Men att förlöjliga en hel grupp på det sätt Alex gör är väldigt märkligt.

Sedan vill också Schulman få det att framstå som att det främsta skälet till att gammelmedia (under benämningen chefredaktörer) bryr sig om ny teknik är att de annars skulle framstå som de gammelmedia de i grunden är. Sorry Alex, den främsta anledningen är att gammelmedia tappar läsare på papper. Och utvecklar de inte tekniken och dialogen med läsarna så kommer de att fortsätta tappa sina läsare. Det är ingen slump att företaget Twingly blivit insläppta på så gott som alla svenska gammelmedia-sajter för att öppna upp för bloggare – och anledningen är inte att chefredaktörerna är teknikfientliga.

De traditionella medierna trippar på tå runt bloggosfären. De lägger sig på rygg och visar strupen. I rädsla för att stöta sig säger ingen sanningen – att den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös.

Ja, hur bemöter man det? Tur att man har Alex som sanningssägare. För en tusenlapp är det väl också den här typen av sanningar man får.

04
Jul 2009
POSTED BY
POSTED IN Journalister Svammel
DISCUSSION 8 Comments
TAGS

8 Responses to : Kalla mig inte bloggare

  1. Bryt says:

    En annan bloggare påpekade att visst, 5% läser bloggar. 12% läser Aftonbladet.

    Tror du har rätt där, med de s.k intellektuella; tekniken må ha skiftat, men den grupp som är intresserad av den här typen av publicering och dialog är säkert till stor del densamma som gårdagens.

    Krönikor för under tusenlappen, förresten: det är inget Jan Guillou eller Marklund sysslar med. De får vad jag förstår 10.000 plus för sina. Om det kan man tycka vad man vill :)

    Bloggare och bloggare: som du påpekar: blogg är inget annat än ett publiceringsverktyg. Vad vi fyller detta med är upp till oss själva.

  2. Matias Vangsnes says:

    Bloggen är död. Den blogg alla vill hänvisa till. Den betydelsefulla. Internet däremot lever livet. Det är jobbigt för journalister med Internet, de är lika bittra som trummisarna när trummaskinen kom (däribland jag). :)

  3. pawal says:

    Jag hörde att Mike Oldfield började tälta utanför sin studio och aldrig komma tillbaka in i den förrän folk slutade använda trummaskiner.

  4. Right on.

    Att fortfarande idag hålla på att snacka om “bloggare” på det där viset som om det fanns ett speciellt gäng nånstans som har det på sitt visitkort och som både tror och säger att de kan förändra världen enbart genom att blogga.

    Nej, jag tror de flesta bloggare är precis som du pawal. Folk som påtar ner sina tankar, intressen, irritationer, tips, erfarenheter etc. Och det alltsammans ihopräknat blir en massa (spretit) innehåll som då och då har guldklimpar. Och rätt mycket skräp. Precis som all annan media eller för den saken massor med andra områden också. Mänskligt.

  5. Måns says:

    Jag tycker det intressantaste är folk som säger “men jag läser inte bloggar”, många av dem hänvisar då till att de tycker att själva formen “blogg” inte är estetisk. På samma sätt kan man ju säga “jag läser inte böcker”, eller “jag läser inte tidningar”.

  6. Dabitch says:

    Har vi inte tröttnat på “bloggande”-förvirrigen snart? Det var nog på nåt “Bloggmöte” i 2003 som jag bestämt förklarade att bloggar inte kunde defineras som “Dagbok på nätet” eftersom det är format, som kan innehålla vad som helst. Precis som en bok kan vara skönlitteratur eller facklitteratur. Men men, jag är inte “bloggare” nog att få “gammelmedia” att lyssna på vad jag säger, eller också poserar jag alltför sällan i bikini på min blogg, åh herrejösses vad hela den här konversationen känns sisådär fyra år sedan. ;) Jag gillar att ta på mig aluminium hatten och teorisera att kvällspressens insistering att “dagbokbloggar” är bloggar var deras sätt att försvara sin position som nyhetsleverantör. Men sedan klappar de i händerna av förtjusning år Huffington post (och kallar den blogg) fast den bara skrapar allt från the new york post så jag fattar inte vad de tänker längre ärligt talat.

    Men det där med att springa i tunnelbanan var en rolig jämförelse. :)

  7. Pingback: Kortbloggat på digitalpr.se-14 July 2009 | Strandh.DigitalPR

  8. Mikael Pawlo says:

    Okey, men är det någon som kallar dig bloggare?