Den eviga upphovsrättsdebattens dilemma
Upphovsrätten av idag lider av ett stort problem, nämligen bristen på siffror och statistik. De flesta diskussioner om upphovsrätten handlar på något sätt om pengar. Detta är helt naturligt, eftersom det är pengar som är det som styr det här samhället. Allt fint prat om kreativitet, gemenskap och kultur spelar ingen roll, om man ska vinna ett argument måste man göra det med hårda fakta.
BSA och Antipiratbyrån sägs gång på gång skapa sina siffror på något sätt ur tomma luften. Det är förhållandevis enkelt att peta hål på dessa siffror. Men vad har motståndarsidan att komma med? Att de små artisterna ändå inte “får en del av kakan”, eller vad? Om man vill gräva något djupare än detta finns det ingen av sidorna som kan komma med några hållbara siffror.
Gång på gång framhävs små okända artister som blir enorma på sin peer-2-peer-marknadsföring på nätet, men hur gick det egentligen till? Var finns de vetenskapliga undersökningarna som visar på att nätet gynnar eller missgynnar artister och kreatörer? Själv är jag övertygad om att nätet är bra på alla sätt och vis, för den som vill både synas och höras, men om man ska försöka ändra på en lagstiftning är det direkta siffror man måste använda sig av, och helst peka på stora höga pengar någonstans, och visa hur dessa pengar förflyttas. Det duger inte att peka på “konserter” och “T-shirts” som eventuella framtida inkomstkällor, åtminstone inte om man saknar siffror.
Ovanstående är anledningen till att jag tycker att de debatter om upphovsrätt som förekommer är obotligt tråkiga. Debatten går runt och runt i väntan på att någon ska presentera några fakta, men det mesta är tyvärr ren spekulation. Så vem är det som forskar kring detta idag? Det verkar ju tyvärr inte vara debattörerna.
November 10th, 2006 at 11:56 am
Läs gärna Ulf Pettersons uppsats “Upphovsrätten som incitament — en inkomstanalys av kreativa yrken”.
Den finns på http://www.ulfpettersson.se/2006/06/27/upphovsratten-som-incitament-en-inkomstanalys-av-kreativa-yrken/
Nyckelpunkter:
* Minst 56% av de samlade utgifterna på kultur- och mediaområdet är oberoende av upphovsrätt
* Tidigare offentliga utredningar bedömer att 80% av kreatörernas inkomster kommer från andra källor än kreativt arbete
* De samlade direkta upphovsrättsinkomsterna för enskilda skapare, 1,4 mdr kr, motsvarar 2% av de samlade utgifterna för kultur och media
* Musiker får typiskt sett runt 7% av försäljningspriset för en CD i ersättning
* En del av upphovsrättsinkomsterna går till döda kreatörer och är samhällsekonomiskt sett helt ineffektiv: data är få men för vissa författarersättningar går 22-23% av summan till döda
* Kreatörernas inkomster fördelas klart ojämnare än befolkningens och de direkt upphovsrättsliga inkomsterna fördelas extremt skevt; enligt vissa statistiska mått hundra gånger skevare än befolkningens inkomster
* Genom att beräkna kompenserande differentialer för kreatörsgrupper dras slutsaten att kreatörer i mindre grad motiveras av monetära incitament än andra grupper
* Uppsatsen är den första studien av upphovsrättsinkomster som även berör författare och konstnärer; tidigare studier från andra länder har koncentrerat sig på musiker
* Resultaten stämmer överens med nyare teori på området och med tidigare inkomststudier
Däremot stämmer det att de siffror som kommer från upphovsrättsivrarnas håll saknar varje spår av seriositet.
Se till exempel http://donnysblog.com/one-month-of-torrents-is-worth-more-than-the-gdp-of-france-riaa-rant.php
eller artikeln “Musikbranschen ljuger om piratkopiering” på
http://www.idg.se/2.1085/1.81771