Musikjournalistikens förfall

Jag vet inte, men åtminstone jag får ett lätt illamående när jag läser dagspressens artiklar om musikindustrins eventuella förfall eller framgångar. Ena stunden klarar de inte av att ta fram nya artister, och andra stunden använder de nya trick som dokusåpor. Branschföretagen får fritt utrymme att marknadsföra nya artister genom att få dem att framstå som att artisten klarat sig helt utan marknadsföring, artisten har nämligen blivit känd genom att finnas på Internet (eller MySpace som det heter).

Den tredje statsmakten som ska granska både sig själva, industrin och makten klarar inte av att bedöma “kultur”. Men det som får mig att skriva den här texten är artikeln som Henrik Arvidsson skrev för DN i förrgår, den om hur MySpace revolutionerar musikindustrin. MySpace är enligt Henrik, startat som en gräsrotrörelse. Jo, men visst är det så… eller så är MySpace precis som Google och Yahoo, ett företag startat av en eller ett par entusiaster, och som med en tydlig affärside växt till den storlek de har idag. Hade artikeln varit på ekonomisidorna hoppas jag granskningen hade sett helt annorlunda ut.

Men det är en sak som är trevlig, och det är att musikbranschen insett att gratis musik på Internet ofta är samma sak som gratis PR. Det är synd att journalisterna inte insett att det är gratis PR, utan fortfarande går på pratet om hur Arctic Monkeys och Lilly Allen blivit stora genom att bara lägga upp ett par låtar på Internet. För det är ju inte genom hårt arbete genom turnerande och annan marknadsföringsbudget som ligger bakom deras genombrott? Men gratis är gott, och jag tror vi får se ännu mer gratismusik på nätet.

Nu har jag varit tillräckligt negativ, 2007 lovar jag att vara mer positiv.